Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumman med darrande röst, i det hon neg djupt
och blev fullständigt förskräckt och upprörd.
När Nechljudof hade hälsat på henne och genom
farstun gick ut på den trånga gården, stödde
gumman ansiktet i sina händer. Hon gick fram till
dörren, och utan att lämna sin herre ur sikte
började hon sakta vagga med huvudet. På gården var
det fattigt. Här och där låg gammal svartnad
gödsel, som icke blivit bortskaffad. På gödseln lågo
slängda huller om buller ett murket tråg, några
högafflar och ett par harvar. Skjulen runt omkring
gården, under vilka på ena sidan några plogar och
en vagn utan hjul samt en hög tomma, odugliga
bistockar lågo kastade på varandra, voro nästan
alldeles utan täckning och hade på ena sidan fallit
ihop så, att takbjälkarna framtill icke längre vilade
på sina stöttor utan på en gödselhög. Tjurisenok
slog med eggen och baksidan av en yxa sönder en
gärdesgård, som hade pressats ner av taket.
Ivan Tjuris var en bonde på femtio år, som inte
nådde upp till genomsnittslängden. Dragen i hans
solbrända, långsträckta ansikte, som kransades av
mörkbrunt, gråsprängt skägg och likafärgat, tjockt
hår, voro vackra och uttrycksfulla. Blicken i hans
mörkblå, halvslutna ögon var klok och godmodigt
sorglös. Den lilla regelbundna munnen, som när
han log, framträdde skarpt under de rödbruna små
mustascherna, uttryckte ett lugnt självförtroende
och en något hånfull likgiltighet mot allt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
