Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigdom förvandlade hans förtret till en känsla av sorg
och hopplöshet.
— Nå, Ivan, varför har du inte förr talat om
detta för mig? anmärkte han förebrående och satte
sig på den sneda, smutsiga bänken.
— Jag tordes inte, ers nåd, svarade Tjuris med
det där knappt märkbara småleendet, stående med
sina bara, smutsiga fötter på det ojämna jordgolvet.
Men han sade detta så djärvt och lugnt, att det var
svårt att tro, att han icke tordes gå till herrgården.
— Vi är ju bara bondfolk, hur skulle vi våga!...
började gumman snyftande.
— Babbla inte! sade Tjuris åter till henne.
— I den här stugan får du inte stanna; det vore
orimligt! sade Nechljudof efter en stunds tystnad.
— Vet du, vad vi skola göra, bror lille...
— Nej, vad då? frågade Tjuris.
— Har du sett stenhusen, som jag har låtit
bygga på den nya utgården, de där med de ihåliga
murarna?
— Hur vore det möjligt, att jag inte hade sett
dem? svarade Tjuris och log, så att hans ännu hela,
vita tänder syntes. — Vi förundrade oss inte
måttligt, när de byggdes; det är ena sinnrika hus!
Barnungarna skrattade och undrade, om det inte skulle
bli magasin, där man kunde hälla spannmålen i
väggarna för att skydda den mot råttorna. Utmärkta
hus! slutade han och skakade på huvudet med ett
uttryck av hånfullt tvivel. — Precis som fängelser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
