Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floden. Då hon hade kommit mitt över kosackernas
huvuden, vände hon tvärt mot skogen och länge
hördes rasslet av hennes vingar mot trädgrenarna. Vid
minsta buller lyssnade den vakande kosacken ivrigt,
knep ihop ögonen och grep sakta efter geväret.
Så skred natten framåt. Det svarta molnet drog
sig mot väster, och mellan dess sönderslitna kanter
syntes himlen klar och stjärnprydd, medan den bleka
halvmånen övergöt bergen med ett trolskt skimmer.
Det började att kännas kyligt. Nazarka vaknade,
pratade litet, men somnade på nytt. Lukaschka fann
det långtrådigt att vaka; han steg upp, tog sin kniv
och började att skära en laddstock till sin bössa.
Han tänkte på tschetschenerna uppe i bergen,
undrade om de skulle trotsa kosackerna och gå över floden
och om de möjligen skulle välja annat ställe än
denna plats. Han spanade utefter floden, men såg intet
annat än den svagt belysta andra stranden. Så slog
han dem ur tankarna och väntade ivrigt, att det
skulle bli tid att väcka kamraterna och återvända till
stanitzan.
Med stanitzan kommo tankarna på Dunajka, hans
käraste, och harmen steg upp inom honom.
Morgonens annalkande började giva sig tillkänna, ur
vattnet steg en silvervit dimma, och örnungarna
slogo med vingarna och läto höra sina gälla skrik.
Långt borta från stanitzan hördes tuppens första
galande, i fjärran svarades han av en annan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
