Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armén, vår far var till och med senator och ägde
ensam mer än tusen själar, och man skickar oss
pengar i tusental. Därför äro vi också omtyckta vart
vi komma. En fattig kapten utan pengar, är det
samma som intet !”
”Gå, så jag får stänga dörren”, sade flickan,
avbrytande hans prat.
Wanjuschka bar in vinet och förklarade för
Ole-nin, att ”1 a f i 11 e c’e s t t r é s-j o u 1 i e” och
brast därpå ut i ett dumt skratt.
XIII.
Från torget hördes taptot. Folket började
återkomma från arbetet ute på fälten. Hustrur och
flickor kommo brådskande ut på bygatan för att ta
reda på boskapen, som stod råmande i ett helt moln
av damm. Solen gick just ned bakom de snöhöljda
bergstopparna, en mörk skugga sänkte sig över
jorden, stjärnorna glänste svagt, och i byn tystnade så
småningom allt buller. Sedan boskapen hade blivit
indriven, samlades kosackkvinnorna i spridda
grupper i gathörnen. Till en sådan grupp slöt sig
Mar-janka, sedan hon först mjölkat korna. Gruppen
utgjordes av några flickor och hustrur samt en gammal
kosack. Man talade om den dödade abreken,
kvinnorna frågade, och kosacken berättade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
