Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erguschow gapskrattade och stötte Nazarka i
sidan om igen.
”Sjung du, så ska’ jag sjunga sedan, jag kan jag,
må ni tro!”
”Nå flickor, vad går det åt er, ha ni somnat?”
ropade Nazarka. ” Vi ha kommit från posteringen
för att dricka ett glas till Lukaschkas ära.”
Lukaschka trädde nu fram i kretsen, lyfte på
pälsmössan och stannade framför flickorna. Hans
breda kinder och hals voro mycket röda. Han stod och
talade långsamt och avmätt, men i hans lugna och
avmätta rörelser låg mera liv och kraft än i
Nazarkas bullersamma väsen. Han talade föga och såg
än på sina druckna kamrater, än på flickorna. Då
Marjanka närmade sig gruppen, tog han lugnt av
sig mössan, gick åt sidan och ställde sig åter mitt
framför henne, med den ena foten framför den
andra, satte sina stora fingrar i gördeln och lekte med
dolken. Marjanka böjde lätt på huvudet för att
besvara hans hälsning. Hon satte sig på gräsbänken
och tog ur bröstvecket på sitt linne fram
fruktkärnor. Lukaschka, som också stod och knaprade på
fruktkärnor, fixerade Marjanka oavbrutet. Alla
tego, sedan Marjanka kom, hade samtalet avstannat.
”Stanna ni här länge?” frågade Marjanka
slutligen och avbröt tystnaden.
”Till i morgon”, svarade Lukaschka.
”Nå, så må Gud rikligen belöna dig”, sade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
