Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”De lära skola bygga en bro över Terek”, sade
en av flickorna.
”Men jag har hört”, sade Nazarka, och vände sig
till Ustjenka, ”att de skola gräva en stor grop och
däri kasta alla flickor, som inte tycka om sådana
snälla pojkar, som vi äro.”
Ett skallande skratt hördes, och Erguschow
omfamnade en gammal kosackhustru, men sprang förbi
Marjanka, som var närmast i ordningen.
”Varför tog du inte Marjanka”, sade Nazarka,
”det skall vara ordning.”
”Nej, min gumma är sötare”, sade Erguschow och
kysste den motsträviga gamla.
”Han kramar ihjäl mig”, skrek hon, full av skratt.
Från slutet av gatan hördes taktmässiga steg. Tre
soldater i kappor och med gevär på axeln gingo
förbi; de skulle avlösa en post. En gammal korpral
med en medalj på bröstet såg förargad på
kosackerna och förde sina soldater, så att Lukaschka och
Nazarka, som stodo i vägen, måste gå åt sidan.
Nazarka gav dem vägen fri, men Lukaschka rörde sig
icke ur stället. Han vände trotsigt på huvudet och
sade med en föraktfull blick på soldaterna: ”Här
står folk, gå åt sidan!”
Soldaterna gingo tysta förbi. Marjanka skrattade,
och alla flickorna instämde.
”Så fina pysar!” sade Nazarka, ”de se ut som
kyrkosångare i långrockar”, och han marscherade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
