Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förhoppningar, blandade med en känsla av
avund, stego upp i hans hjärta.
I byn slocknade de sista ljusen, och de sista ljuden
tystnade. Inhägnaderna och den vita boskapen, som
urskildes i mörkret, hustaken och de smärta
popplarna — allt tycktes sänkt i en djup och ljuv vila.
Blott grodornas kväkande hördes från kärret. I
öster glesnade stjärnorna och en efter annan av dem
bleknade bort i den tilltagande ljusningen, i zenith
strålade de ännu i all sin glans. Den gamle kosacken
hade slumrat in med huvudet stött i handen. I
gården mitt emot gol tuppen. Olenin gick
fortfarande-fram och tillbaka sjunken i djupa tankar. Tonerna
av en flerstämmig sång nådde hans öra; han gick
fram till häcken och lyssnade. Kosackflickornas
ungdomliga röster sammansmälte i en glad visa och er»
frisk, kraftfull stämma instämde med dem.
”Vet du, vem som sjunger?” sade den gamle
uppvaknande. ”Det är Lukaschka. Han har dödat ei
tschetschen, och nu jublar han av fröjd. Är d< c
något att vara glad över? Dåre!”
”Har du dödat någon?” frågade Olenin.
Plötsligt höjde sig gubben upp, stödjande sig på
armbågarna, och närmade sitt ansikte intill Olenins.
”Djävul!” skrek han, ”varför frågar du om det?
Om sådant skall man icke tala. Att döda en själ är
illa, mycket illa! God natt, far lille”, sade han och
reste sig upp, ”jag är mätt och full. Skall jag
komma och hämta dig ut på jakt i morgon?”
Tolstoj II 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
