Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tomma patronhylsor. Dessa fyllde han med krut och
stoppade sedan noga till dem med en kula, som
inneslöts av en liten lapp. Han undersökte sorgfälligt
patronerna och lade bort pungen.
”Hur är det, mor, jag lämnade min tornister till
lagning, är den färdig?” frågade han.
”Ja, visst. Den stumma lagade den i går kväll.
Är det redan tid att gå till posteringen? Jag har då
alls inte fått se dig!”
”Jag skall bara göra i ordning mina saker, sedan
måste jag gå”, svarade Lukaschka. ”Var är den
stumma, har hon redan gått ut?”
”Hon hugger förmodligen ved, hon har varit
ledsen för din skull. ”Jag får inte se honom”, sade
hon, och pekade på sitt ansikte, smackade med
tungan och tryckte handen mot sitt hjärta. Det var
riktigt synd om henne. Skall jag ropa på henne?
Hon har förstått allt, som rörde abreken.”
”Ropa hit henne”, sade Lukaschka, ”och giv mig
ett stycke fett. Jag behöver det att smörja min
sabel med.”
Den gamla gick ut, och efter några ögonblick
hördes steg på de knarrande trappstegen, och
Lukaschkas dövstumma syster trädde in i rummet. Hon var
sex år äldre än brodern, och hon skulle ha varit
mycket lik honom, om hon icke haft det slöa och
döda ansiktsuttryck, som är kännetecknande för alla
dövstumma personer. Hon var klädd i ett groft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
