Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nu kan du akta dig!” sade en av kosackerna till
Lukaschka. ”Hörde du, hur han frågade efter dig?”
Lukaschka såg upp.
”Den där, som jag döpte?” frågade Lukaschka,
därmed menande tschetschenen.
”Den döde står icke mera upp, men den röde
brodern är dopvittne.”
”Han kan tacka Gud, att han själv kom
helskinnad undan”, sade Lukaschka skrattande.
”Men vad är du så glad över?” sade Olenin till
Lukaschka. ”Om du hade dödat din broder, hade
du varit glad då också?”
Kosacken såg leende på Olenin. Han tycktes
fullkomligt uppfatta vad denne ville säga honom, men
kände sig höjd över sådana betraktelser.
”Änse’n! Det går inte med mindre. Skjuta
kanske icke de ihjäl de våra?”
XXII.
Ryttmästaren och domaren hade ridit sin väg. För
att göra Lukaschka till viljes och för att slippa gå
ensam genom den mörka skogen hade Olenin
utverkat permission åt honom. Olenin antog, att han
ville träffa Marjanka och var för sin del belåten att
få till sällskap en så trevlig och språksam kosack.
Lukaschka och Marjanka voro oskiljaktligen ett i
hans tankar, och han tänkte gärna på dem. ”Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
