Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kor, att man lade penningar på en tallrik åt henne,
såsom det går till vid bröllop.
”Jag tror, att själva den onde lockat mig till
denna vidriga fest”, sade Olenin för sig själv, reste sig
och tänkte gå.
”Vart gå ni?”
”Jag skall gå efter cigarretter”, sade han och ville
avlägsna sig, då Belezki grep honom i armen och
sade på franska: ”Jag har pengar.”
”Jag kan inte gå ännu, det är tydligt, jag måste
betala först”, tänkte Olenin, och var förargad över
sitt missgrepp.
”Men varför kan jag icke vara som Belezki? Jag
skulle inte ha gått hit, men då jag nu en gång väl
är här, får jag icke störa deras nöje. Jag måste
väl för en gång dricka på kosackmaner!” Han tog
en tschapura, en träskål, som rymde ungefär åtta
glas, slog i vin och drack nästan ur alltsammans.
Flickorna sågo med förvåning, nästan med
förskräckelse på honom, under det att han drack. Det
tycktes dem märkvärdigt och opassande. Ustjenka gav
var och en ett glas och kysste dem.
”Nu flickor, ska’ vi vara glada”, sade hon och
skramlade med de fyra rublerna, som lagts på
hennes tallrik. Olenin kände sig icke längre generad
och började språka med Marjanka.
”Nå, Marjanka, nu är det din tur att bjuda
omkring vin och giva oss en kyss”, sade Belezki och
fattade hennes hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
