Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nej. låt dem vara och stanna här”, sade Olenin
och närmade sig henne. Hon såg ond ut och stötte
honom tillbaka med handen. Och åter syntes hon
honom så upprörd i sin skönhet, att han kom till
besinning och blygdes. Han gick till dörren och
ruskade den.
”Belezki, öppna då! Vad är det för ett dumt
skämt?”
Marjanka log åter, glad och lycklig.
”Ack, du är rädd för mig”, sade hon.
”Ja, du är lika elak som din mor.”
”Och du borde sitta ändå mer tillsammans med
Jeroschka, så skulle flickorna tycka om dig.” Hon
log hånfullt och såg honom rakt i ögonen och
mycket nära.
Han visste inte, vad han skulle säga. ”Men om
jag kom till er?” sade han plötsligt.
”Det vore en helt annan sak”, svarade hon. 1
samma ögonblick stötte Belezki upp dörren och
Marjanka sprang tillbaka från Olenin.
”Alltsammans, som jag tänkt förut om kärlek och
självförsakelse och Lukaschka, var bara dumheter.
Lyckan är det enda rätta. Den, som är lycklig har
rätt.’ Dessa tankar jagade genom Olenins hjärna
och med en för honom själv oväntad kraft grep han
Marjanka och kysste henne på pannan och kinderna.
Hon blev icke ond, skrattade endast och sprang till
de andra flickorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
