Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marjanka log.
”Vad han sade? Han sade, att han älskade mig,
och bad mig alltid, att jag skulle gå ut med honom
i trädgårdarna.”
”Ser du, ett sådant slughuvud! Men jag hoppas,
att du inte gick med. En sådan vacker karl han
har blivit! Vid skvadronen lever han flott. Vår
Kirka kom nyligen och berättade, att han skaffat
sig en häst och att han längtade efter dig. Vad
sade han mera till dig?” frågade Ustjenka.
”Du ska’ få veta allt!” skrattade Marjanka. ”En
gång kom han på natten till häst utanför fönstret.
Han var drucken och ville komma in.”
”Nå, du släppte väl inte in honom?”
”Jag aldrig ens tänkte på det! Jag har en gång
sagt ifrån, och därvid blir det. Jag är hård som
en sten”, sade Marjanka allvarsamt.
”Men det är en präktig pojke, och om han bara
ville, så kunde ingen flicka motstå honom.”
”Så må han gå till de andra!”
”Och tycker du inte synd om honom?”
”Åhjo, men några dumheter gör jag inte, det
vore illa!”
Ustjenka lät plötsligt sitt huvud falla mot
väninnans bröst, omfamnade henne och skrattade, så
att hela hennes kropp skakade.
”Ack, vad du är dum”, sade hon och drog djupt
efter andan. ”Du stöter ju lyckan ifrån dig”, och
hon började att kittla Marjanka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
