Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXT.
Solen lyste fram bakom päronträdet, i vars
skugga vagnen stod, och dess skarpa strålar trängde
igenom de kvistar, som Ustjenka hade hängt upp och
stack de sovande flickorna i ansiktet. Marjanka
vaknade och ordnade sin halsduk. Då hon såg sig
om, blev hon varse Olenin, som med bössan på
axeln, stod och pratade med hennes far. Hon stötte
till Ustjenka och visade småleende på den unge
mannen.
”Jag var på jakt i går, mén fick inte en enda”,
sade Olenin och såg sig oroligt omkring, utan att
upptäcka Marjanka.
”Om ni går åt det där hållet, till en förvildad
trädgård, som man kallar ”ödemarken”, så skall ni
träffa på harar”, sade fänriken.
”Inte illa! Gå på harjakt under arbetstiden”,
sade den gamla muntert. ”Ni borde hellre hjälpa
till och arbeta med flickorna. Nu, flickor upp med
er!”
Marjanka och Ustjenka viskade under vagnen och
kunde knappast hålla sig för skratt.
Alltsedan de hade fått veta, att Olenin hade givit
Lukaschka en häst, värd femtio rubel, hade hans
värdfolk blivit vänligare stämt mot honom. I
synnerhet tycktes fänriken med nöje se hans närmande
till dottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
