Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Från Ryssland får jag brev, fulla av sympati.
Man fruktar, att jag helt och hållet skall gå under
i denna ödemark. Man säger: ”Han blir en bonde,
han drager sig ifrån allt, blir en drinkare eller gifter
sig slutligen med en kosackflicka.” Man säger det
icke utan orsak. Det påstås, att general Jermolow
en gång yttrat: ”Den, som tjänar tio år i Kaukasus,
blir antingen en fyllbult eller också gifter han sig
med en liderlig kvinna!” Hur besynnerligt! Jag
borde inte gräva ner mig här, ty den stora lyckan
kunde tillfalla mig, att bli grevinnan B :s man eller
kammarherre eller adelsmarskalk. Huru lumpna
och eländiga ni alla förefalla mig! Ni vet ej, vad
lycka och kärlek är! Man måste en gång lära känna
livet i dess fulla, enkla skönhet. Man måste se och
förstå, vad jag varje dag ser och fattar, de eviga,
oåtkomliga snöbergen, den upphöjda kvinnan i
hennes ursprungliga skönhet, sådan som den första
kvinnan måste hava utgått ur Skaparens hand, då
först blir det klart, vem som går under: Den, som
lever med uti världen eller den, som lever i kärleken,
ni eller jag. Visste ni bara, huru föraktliga och
ömkliga ni tyckas mig i edert hyckleri. Så snart jag
blott försöker i tanken att byta ut min hydda, min
skog och min kärlek mot detta salongsliv, dessa
kvinnor med sina friserade huvuden, falska lockar och
tillgjorda leenden, dessa förkrympta, svaga lemmar,
detta pladder, som icke kan göra anspråk att gälla
för ett förnuftigt samtal, så känner jag en obeskriv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
