Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till visthuset för att ombesörja något där, och
Marjanka blev ensam i stugan. Olenin kände sig frisk
och modig, som om han nyss hade vaknat. Han gav
akt på allt, lät de båda kosackerna gå förut och
vände tillbaka in i stugan.
Marjanka skulle just gå och lägga sig. Han gick
fram till henne och skulle säga henne något, men
rösten svek honom. Hon satte sig på sängen, drog
upp benen under sig, kröp så långt undan, som hon
kunde komma och såg tigande på honom med
förskräckta och vilda blickar. Hon var tydligen rädd
för honom. Det märkte Olenin och han kände sig
ledsen och skamsen, men på samma gång njöt han
av att åtminstone ha kunnat framkalla denna känsla
hos henne.
”Marjanka”, sade han, ”skall du aldrig ha
medlidande med mig? Jag kan inte förklara, huru högt
jag älskar dig!”
Hon drog sig ännu längre från honom.
”Se bara, nu är det vinet, som talar ur dig, det är
icke du själv.”
”Nej, det är inte vinet! Gift dig ej med
Lukaschka, jag vill gifta mig med dig!”
”Vad har jag sagt?” tänkte han i samma
ögonblick, som han hade uttalat orden. ”Jag skall väl i
morgon upprepa dem? Ja, säkert skall jag göra det
och nu upprepar jag dem”, sade en röst inom honom.
”Vill du gifta dig med mig, Marjanka?”
Tolstoj II 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
