Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ge oss ett halvt krus till”, sade Lukaschka till
modern som svar pa deras hälsning.
”Berätta nu, din tusan, vad du nar stulit? Du
är en präktig pojke, jag håller av dig”, sade
Jeroschka.
”Jo, en skön kärlek!” svarade Lukaschka
skrattande. ”Du bär namnam till flickorna från fänriken,
du. Ack, du din gamle. . .”
”Det är osanning, lögn! Ack, ser du Marka”,
sade den gamle och skrattade överljutt, ”nog har han
bett mig, den satan. ”Gå, sade han, och gör saken
klar åt mig.” En bössa gav han mig. Nej, Gud
vare med honom. Jag hade väl gjort det, men jag
tyckte, att det var synd om dig. Men oerätta nu,
var du varit!” Gubben började tala tatariska.
Jerguschow, som illa förstod tartariska, föll ibland
in med några ryska ord. ”Jag sägei, att han har
drivit bort hästar, jag vet det säkert”, ropade han
allt emellanåt.
”Vi redo med Girei-khan”, berättade Lukaschka.
”På andra sidan floden skröt han alltid med att
känna hela steppen och att han skulle föra oss på
rätta vägen. Vi redo fort; men på natten tappade
han i mörkret bort vägen och sökte och sökte, men
hittade inte rätt. Han kunde inte finna
tscherkess-byn, vi hade kommit för mycket åt höger, vi sökte
ända till midnatt. Och hundarna skällde inte.”
”Sådana dumhuvuden!” sade Jeroschka. ”Vi
förirrade oss också en gång i steppen, där inte själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
