Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Jag till hustru skall dig taga,
gråta skall du genom mig!
tillade han och slog armarna på samma gång om
Marjanka och Ustjenka.
Ustjenka slet sig lös och gav honom ett så
våldsamt slag i ryggen, att det gjorde ont i hennes hand.
”Nå, ska’ ni dansa mera?” frågade han.
”Som flickorna vilja”, sade Ustjenka, ”men jag
går hem och Marjanka följer med mig.”
Kosacken höll ännu Marjanka i sina armar och
förde henne ur vimlet till det mörka hörnet vid
byggningen. ”Gå icke med henne, Marjanka”, sade han.
”Det är sista gången, som vi muntert fira festdag,
gå förut hem, jag kommer efter hem till dig.”
”Vad skall jag göra hemma? Festdagen är ju till
att roa sig på. Jag går till Ustjenka”, sade
Marjanka.
”Jag ska’ ju gifta mig med dig.”
”Gott”, sade Marjanka, ”då få vi se.”
”Nå kommer du?” frågade han strängt, och
kramade henne intill sig och kysste henne på kinderna.
”Men så sluta då, vad går det åt dig?”
Marjanka slet sig lös och gick ifrån honom.
”Ack, flicka, det blir inte bra”, sade Lukaschka
och skakade på huvudet. ”Du skall gråta genom
mig.”
Han vände sig därefter till de andra flickorna
och ropade: ”Men så sjung då!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
