Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II —
dam föreföll mig som en kvarlefvande typ från det gångna seklet,
hon hade äfven bevarat dess umgängessätt och dess älskvärdhet,
ja själfva hennes dräkt var densamma, som bars i Gustaf III: s
dagar. Jag fick äfven nu beskåda Ljungby horn och pipa, hvilkas
historia intresserade mig mycket.
Grefvinnan Barnekow, som skulle hem till Ugerup, erbjöd mig
dagen därpå plats i sin vagn, och jag tog afsked af familjen
Wachtmeister, som bad mig helt vänligt snart förnya mitt besök.
Efter min återkomst till staden har jag gjort flera nya bekantskaper,
aaribland äfven med en ung Queckfeldt, som nyss kommit till
regementet från småländska landsbygden. Helt och hållet hänvisad
till sin lilla lön, är han dock mycket stolt öfver sin adliga börd
och sin skyldskap med Wachtmeistrarne, hvilka han dock ej ännu
vågat uppsöka för sin bristfälliga garderobs skull. Hans enda
civila plagg består nämligen af ett par himmelsblå, hemmaväfda
byxor, som därtill äro skinnskodda bak. Jag har lofvat att taga
honom med till Vanås längre fram. De underlöjtnanter, jag bäst
trifs med, äro Skjöldebrand, Stierngranat och Geijer, hvilka nyligen
utexaminerats från Carlberg och nu passera graderna här.
En afton redo Alarik W. och jag ut till Näsbyfälad, en stor
slätt, som vi bruka begagna till öfningsfält, men som äfven
användes till bete för folkets kor, får, svin och gäss. Det roade
oss att rida rakt på gåsflockarna, som flydde med lyftade vingar
och under höga skrik. På hemvägen kommo vi i samtal om de
skånska godsägarne och särskildt om Trolle-Wachtmeister. »Man
säger», yttrade Alarik, »att han är snål, därför att han endast
förtär sina årsinkomster, då däremot hans grannar lefva öfver sina
tillgångar och genom onödig lyx söka öfverglänsa hvarandra; också
är det flera af dem, som gå sin ruin till mötes.»
Den ij augusti.
Från min tant Hedda Wrangel, kusin till min mor, kom det
bud, att hon var sjuk och önskade träffa mig. Hon bebor
Oves-holm med sin man. Denne, som var i staden, stämde nu möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
