Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade emellertid knutit förbindelser med några af Andra
gardets officerare och kände mig särdeles smickrad, då de ibland
bjödo mig till sina små aftonsamkväm. En sådan kväll, då vi
sutto några stycken och spelade »vingt-et-un» hos W. Wahlfelt
på högvakten, råkade jag illa ut. Löjtnant Lindecreutz, en af
regementets storkaxar, lång, stel och egenkär, satt och vann
oupphörligt, och då vi spelade rätt hög point, så dröjde det ej
länge, förrän de flesta af oss voro renskrapade. Lindecreutz
föreslog nu, att vi skulle spela på kredit, och som jag hoppades
återvinna mina förlorade tjugufem riksdaler, antog jag förslaget, men
min otur fortfor, och till
slut var jag skyldig 800
riksdaler, det vill säga
mer än hela min
årsinkomst. Min motspelare,
som märkte min förtviflan,
bevektes däraf att föreslå,
att vi skulle spela kvitt
eller dubbelt intill ett
belopp af 300 riksdaler.
Denna gång vann jag
ändt-ligen, och jag lämnade
högvakten någorlunda i
jämvikt igen men utan en
aning om, hvar jag skulle
få pengarna ifrån, som jag
lofvat betala inom tre
dagar. Till morbror kunde
jag ej vända mig, han
hade ju endast sina
fickpengar att röra sig med, och min far hade högtidligt förklarat,
att han aldrig skulle betala mina skulder. Återstod procentarne,
men här behöfdes det borgen, och sedan blef det ju bara att låna
ytterligare. Då jag nu midt i natten tågade hemåt i dessa dystra
tankar och tittade ned i strömmen vid Norrbro, kände jag nästan
ÄNKEDROTTNING DESIDERIA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
