Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckad tillställning, ehuru klyftorna vid eldsken ej så litet påminde
om dekorationerna i Friskytten. Dagen därefter togo vi diligensen
och ankommo på aftonen till Saint Blaise.
Reuterskiöld var vid min ålder, hade ärft en betydlig
förmögenhet, hufvudsakligen liggande i järnbruk, och hade nyligen
för-lofvat sig med en ung vacker finska, Sophie Aminoff, samt var nu
ute för att se sig om i världen och förkofra sig i språk. Han
var lång, litet tafatt och närsynt, hade svart hår och skägg samt
var mycket beläst, härjämte gladlynt och utan anspråk. Sedan han
tillbragt en vecka eller två hos oss på landet, beslöt han att slå
sig ner i staden Neuchåtel för att på allvar studera franska. Genom
sin skicklighet som whistspelare gjorde han sig snart bemärkt i »La
Chambre», stadens förnämsta klubb, och knöt här förbindelser med
societeten, där han blef en mycket välkommen gäst. Denna vinter
var också särdeles rik på nöjen, mest danstillställningar, men vi
anordnade äfven ett slädparti till Neustadt i kantonen Bern, där
vi drucko glödgadt vin.
Bland andra främlingar, som då gästade Neuchåtel, var Ernst
v. Pfuel, son till furstendömets guvernör, Wurstemberger, en rik
Bernerpatricier, v. Alvensleben, preussisk officer, samt till sist en
ung prins, nevö till Fredrik Wilhelm IV, hvilken reste under namnet
grefve Alexander v. Tecklenburg och var åtföljd af en guvernör,
öfverste v. Roeder. Man hade för den halfidiotiske fursten med
flit valt denna afskilda vistelseort, måhända i förhoppning att
deltagandet i sällskapslifvet här skulle kunna göra honom någorlunda
presentabel. Man såg honom också på alla större bjudningar,
men han satt mest för sig själf, sysselsatt med att förtära
sötsaker, frukt och helst vindrufvor, hvilka han glupskt slukade. Jag
hade på begäran af en släkting, m:me Rose de Meuron, åt henne
ritat en karikatyr öfver prinsen vid vindruffatet, hvilken teckning
hon emellertid oförsiktigt nog låtit ligga framme. Detta hade till
följd, att den togs i beslag af löjtnant v. Alvensleben, som
genast visade den för prinsens guvernör. Öfverste Roeder begaf sig
nu till ministerpresidenten grefve Louis de Pourtalés och anförde
klagomål mot mig. Jag måste också inställa mig hos denne höge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
