- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
86

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckats insomna, då jag plötsligt kände mig omfamnad af ett par
armar; det var min granne, en liten fetlagd tysk, som helt
makligt hvilade sitt hufvud på min axel, och hvars andedräkt kändes
allt annat än behaglig. Jag lyckades väl snart frigöra mig från
hans grepp, men en stund därefter började ömhetsbetygelserna åter,
och jag stötte nu mannen kraftigt tillbaka. »Anna, warum nicht?» bad
han med mild röst. »Hier ist keine Anna, lass mich schlafen! * svarade
jag otåligt, i det jag gaf honom en ny knuff. Mannen reste sig

upp yrvaken, tittade förvånad på
mig och brast ut i skratt.
»Ursäkta», sade han, »men
förhållandet är, att jag är gift sedan
en vecka och stadd på
wedding-trip. Jag drömde och tog er för
Anna.» Sömnen blef sedermera

ostörd. Dagen därpå
presenterade vi våra fruar för hvarandra.
De skrattade godt åt nattens

misstag. Herr Zelekauer var
advokat i Prag och tycktes vara
en godmodig man, hans fru var
en späd och pikant brunett, som
såg comme il faut ut.

Donaus stränder, mindre
pittoreska än Rhens, äro å andra
sidan mera storartade, och vi
funno denna ångbåtsresa så angenäm, att vi gärna hade sett den
utsträckt längre. Från Linz foro vi tillsammans med Zelekauers

till badorten Ischl i en postvagn. Färden började angenämt, men
plötsligt ljöd en väldig åskknall, åtföljd af en serie andra af
alltjämt tillväxande styrka. Nattens mörker, blixtarnas glans och

ekot, som återgaf orkanens raseri, allt tillsammans bildade ett
skådespel, hvars make jag aldrig sett. Hästarna stannade flera

gånger darrande, och damerna voro färdiga att dåna af
förskräckelse. Orkanen slutade med ett störtregn, som inträngde uti den

N. SILFVERSCHIÖLD.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free