Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens sida, hvilken tillika var hästens ägare, lät jag tillkalla mären
i Meiringen, som efter besiktning förklarade hästen vara 24 år
gammal, således enligt gällande förordningar till de resandes
trygghet för gammal att användas till bergbestigningar. Protokoll
uppsattes på stället och underskrefs af närvarande förare.
Hästägaren, som ansågs skola pliktfällas, var otröstlig, så att jag bad
min svärfar skänka honom ioo francs. Han syntes också att
börja med belåten, men vid ankomsten till Grindelwald torde han
hafva blifvit upphetsad af sina medbröder därstädes, ty han
uppsökte oss, då vi sutto vid table d’höten med hundratals andra
turister, och begärde i pockande och oförskämd ton 500 francs i
ersättning. »Ni kosacker», sade han bland annat, »ni tro er
vara i Ryssland, där ni opåtaldt kunna rida ihjäl fattigt folks
hästar, men här i landet äro vi alla lika goda» m. m. Hela table
d höte-publiken åhörde detta tal med spänd uppmärksamhet, och
då karlen blef allt mer och mer högljudd, skyndade jag att hämta
värden för att göra ett slut på detta pinsamma uppträde.
Hotellägaren nekade likväl att visa sig. »Jag beror», sade han,
»af dessa förare, som skaffa mig resande, och kan icke taga
parti emot dem.» Nu förlorade jag tålamodet, jag tog själf den
ovettige föraren i kragen och förde honom ut ur matsalen. Då
vi följande morgon lämnade hotellet, iakttog jag emellertid
förar-nes hotande miner, somliga knöto till och med näfven åt mig.
Med mitt officiella protokoll i fickan trodde jag mig dock befriad
från allt vidare bråk, men jag misstog mig. Efter passerandet af
Haslidalen stego vi ned till Interlaken för att sedan fortsätta på
ångbåt. Under vägen till hamnen märkte jag, att jag följdes af
den ilskne föraren i sällskap med en gendarm; denne senare bad
mig, då jag ett ögonblick stannade framför en butik, att medfölja
till mären i Interlaken för att svara på ett mot mig anfördt
klagomål. Jag följde utan motstånd, sedan jag bedt mitt sällskap
invänta mig på ångbåten. Mären såg förlägen ut och läste upp
anklagelsen, enligt hvilken min svärfar genom att låta hästen fatta
galopp skulle varit orsaken till olyckan. Då jag försökte bestrida
detta orimliga påstående, blef jag ständigt afbruten af föraren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
