- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
118

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med en deras släkting fru Moses, en fet och glad 40-årig änka,
som inbjudits för att hjälpa den blyga unga frun att göra vistelsen
på Viernes angenäm för vicekungen. Det dröjde ej heller länge,
innan hon visade oss prof på sin musikaliska talang. Med kraftig
röst sjöng hon lika fermt både italienska kantater och norska
folkvisor. Vicekungen sjöng gluntar i duett med henne, och en löjtnant
Gran uppträdde som verklig virtuos på harmonika. Under de trenne
veckor, lägertiden varade,. gaf prinsen flera soaréer för besökande
damer från Trondhjem, såsom fruarna Arntzen, Thorne, Falsen,
Sibbern m. fl.

Tiden blef dock lång för oss svenskar, som ej hade annat på
exercisfältet att göra än att beundra de framsteg, som trupperna
under vicekonungens outtröttliga arbete gjorde. Kaffet intogs kl. 6

f. m., frukosten io, middagen 2 e. m. och supén 8. Mellan mål-

tiderna sutto vi hela tiden till häst. Största olägenheten var den
ihållande kylan, som trots våra skinntröjor genomträngde kläderna.
Sällan nådde oss en värmande solstråle. Också ledo de flesta
i staben af svåra förkylningar. Endast infödingarne förmådde trotsa
den kalla blåsten. Officerare och soldater täflade dock i att följa
sin kunglige befälhafvares exempel, hvilken själf hvarken kände
trötthet eller kyla. Thorwald Meijer, som bland andra besökte
oss, förskaffade Bildt och mig ett angenämt afbrott i lägerlifvet,
i det han föreslog oss en färd till det historiska Stiklastad. Vi

fingo två dagars permission och en vagn till vårt förfogande.

Första kvällen mötte oss Meijers svåger assessor Mörch, som
inbjöd oss att taga nattkvarter hos hans måg, en herr Steen, i hvars
hus herrskapet Mörch befann sig på besök. Unga fru Steen var
bördig från Kristania och bosatt i orten sedan blott två år; hon
betraktade sig också såsom förvisad till Sibirien. Hennes fader
beklagade äfven hennes belägenhet, men mannen, som bekommit
sin domarplats här uppe på grund af särskild ynnest samt med
förbigående af äldre, mera meriterade sökande, fann tydligen föga behag
i sin hustrus och svärfars jeremiader. Vid afskedet följande morgon
föll jag i beundran öfver den härliga utsikten. I sanning, ni bör
ej beklaga er», sade jag, vändande mig till värdinnan, »en utsikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free