Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tafatt och utan elegans i sitt uppträdande men hederlig och
ordentlig. Gift med en behaglig kvinna, betydligt yngre än han, är
han mycket svartsjuk och därför mindre angenäm för hennes många
tillbedjare. Professor Huss, hvilken i samråd med lifmedikus
Lilje-walch sköter H. M. konungens hälsa, är en mycket ansedd man,
som uteslutande genom sin praktik redan förvärfvat en förmögenhet af
200,ooo rdr. Han är på väg att gifta sig med en rik änka,
som är friherrinna, vacker och 20 år yngre än han. Kungen
har nyligen upphöjt honom i adligt stånd såsom en belöning för
hans fåfänga ansträngningar för den höge patientens tillfrisknande.
Vidare finnas här Wirsén, kabinettskammarherre hos kungen,
en liflig och duglig liten man, den tjocke stallmästaren Platen,
som sofver, då han ej är till häst, samt Ehrenborgh,
kammarherre hos drottningen, en hofman från Tanden régimes dagar,
hvilken, utstyrd i 1700-talets dräkt med peruk och röda klackar, skulle
blifva en utmärkt markis i en teaterpjäs. Slutligen må omtalas
hofdamerna fröknarna Leijonhufvud, Lagerheim och Cronhielm,
hvilken sistnämnda dam är anställd hos prinsessan Eugenie.
Hela sällskapet med undantag af de kungliga, som åto
särskildt, samlades i biljardsalen kl. 3 för att intaga sin middag.
Efter kaffet öppnades dörrarna till rummet näst invid, och vi
varseblefvo kungen inbäddad i kuddaf samt sittande i en länstol.
Drottningen och prinsessan kommo ut och gåfvo oss sina händer
att kyssa. Sedermera blef jag i min tur inkallad till kungen.
Det var icke utan rörelse, som jag närmade mig den höge
sjuklingen, hvilken, med hufvudet nedsjunket mot ena skuldran samt
i hög grad bräcklig och svag, räckte mig sin aftärda hand. Hans
blick hvilade emellertid på mig med så mycken mildhet och
deltagande, att jag kände mig djupt gripen däraf; det var en faders
blick, sådan man ser den i sina drömmar, eller ett helgons i en
stund af religiös andakt. Det föreföll mig, som om hans anlete
strålat af en öfverjordisk glans. Jag kände mig också liksom
bländad.
Han började med att med mycken vänlighet fråga mig om våra
sysselsättningar på Ulriksdal samt huru vi tillbringat sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
