Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rolins lista. Min lilla list lyckades, och jag såg med förnöjelse
kejsarens blyertspenna i rörelse, strykande öfver duktigt med namn.
Då jag återfick papperet, återstod nämligen blott omkring 40,
däremot stod marskalk Magnan antecknad till serafimerbandet. Rolin
blef lång i synen men vågade ej kritisera sin monark. Samtliga
i kungens följe blefvo dekorerade med hederslegionen, alla utom
jag, som redan var innehafvare af officersstjärnan och såsom
blott major ej kunde blifva kommendör. Mina franska kolleger med
Castelnau i spetsen inställde sig nu hos kungen och anhöllo, att
han ville utnämna mig till öfverstelöjtnant, på det att kejsaren, som
var ledsen att ej hafva kunnat dekorera mig som major, nu skulle
få göra det som öfverstelöjtnant. De ansågo, att jag var den af
svenskarne, som haft mesta besväret, och funno orättvist, att jag
lämnades obelönad. Kungen, som ej lagenligt nu kunde bevilja
deras anhållan, lofvade att göra det sedan vid sin hemkomst.
Kejsaren berörde själf saken, då jag bockade mig till afsked. Han
befallde också sin minister i Stockholm att gifva mig
kommendörs-korset samtidigt med min utnämning till öfverstelöjtnant, hvilket
också ägde rum följande år. Fransmännens svaghet för
ordensband gränsar ibland till det löjliga. En gammal hedersman, den
berömde gravören Henriquel-Dupont, som blifvit utnämnd till
nord-stjärneriddare men af misstag fått sig vasaorden tillsänd, blef utom
sig af förtrytelse, då jag ville verkställa ombytet af ordnar; det
hjälpte ej, att jag försäkrade, att nordstjärnan hade ett större
anseende. »Huru!» skrek han, »man skickar mig ett grönt band,
jag bjuder mina vänner på ett glas för att blöta detsamma, och
så kommer man i stället och erbjuder mig ett svart band, som
ingen ser. Nej tack, jag behåller det jag en gång fått af er
kung.»
En annan efterräkning väntade mig vid min återkomst till
Paris hösten samma år. Kungen hade nämligen där låtit
fotografera sig hos herrar Meyer och Pierson och vid afresan sändt firman
medaljen Literis et artibus, som bäres i ett blått band. Meyer,
som verkställt fotograferingen, tog naturligtvis medaljen; häremot
opponerade sig dock hans kompanjon Pierson, han ansåg sig näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
