Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 febr.
1 )et var först den 2 dennes, som jag genom bref från Schweiz
erhöll den sorgliga underrättelsen om min gamle fars bortgång
den 23 i förra månaden i Neuchåtel, 88 år gammal. Visserligen
hade jag hört, att han blifvit sjuk, men trodde mig dock kunna
hinna ned till honom före slutet och höll just på att skrifva min
permissionsansökan, då dödsbudet inträffade. Han dog efter 4
veckors aftyning, och lifvet slocknade så stilla som en lampa, då
oljan tar slut. Samma morgon han dog var pulsen normal, han
hade full sans, och ingenting badade, att slutet var så nära.
Ehuru tjänsten sedan 30 år tillbaka tvang mig att lefva långt
skild från min far, och vi således endast sällan träffades, var det
mig städse kärt det gamla fädernehemmet, där en åldrig fader
med varmaste intresse följde allt, som hände mig, samt fröjdade
sig med mig åt mina framgångar. Som min far de sista åren
var nära på stendöf, lefde han mycket skild från världen; en
liflig inbillningskraft, lika stark som i ungdomsåren, utgjorde då
hans enda glädje. Begåfvad med godt förstånd och en fin
uppfattning, mindes han väl det förflutna och kunde ofta nog
förutsäga det tillkommande. Hans säkra omdöme i politiken och i
fråga om människor väckte ständigt min förvåning. Under barndomen
led jag mycket af hans våldsamma häftighet, som ej stämde väl
öfverens med min stolthet och mitt oberoende lynne, men
frånvaron och tiden hafva för längesedan utplånat dessa obehagliga
intryck, och under de sista besök, som jag gjorde den gamle
ensamme mannen, fann jag hans lynne mycket förmildradt och
hans godhet mot mig utomordentlig. Nyfiken som ett barn, kunde
han många timmar i sträck utfråga mig om allt, som rörde mig
personligen, hvarunder mina stackars lungor blefvo hårdt pröfvade.
Jag var ofta tvungen att skrika honom i örat samma svar ett
dussin gånger, innan han uppfattade det; hvilket ofantligt tålamod
visade han icke vid dessa tillfällen. En af mig vunnen grad eller
ordensdekoration gjorde honom långt mera glad än mig själf.
Huru gärna hade han ej före sin död velat se mig som general.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
