Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danskarnes bildhuggeriarbeten äro öfverlägsna våra egna.
Strambo, Bissen och Jerichau utmärka sig särskildt, den
förstnämnde med sin »Kain», den andre med sin »Absalon > och den
tredje med sin »Panterjägare».
Invigningen af den skandinaviska utställningen var högtidlig.
Kung Christian och konseljpresidenten höllo hvar sitt tal, i hvilka
fö-rekommo några mycket vänliga och smickrande uttryck om Carl XV
och de två nationer, öfver hvilka han för spiran. De manliga
medlemmarne af kungahuset liksom äfven diplomaterna voro i
uniform.
Sedan H. M. från öfversta trappafsatsen förklarat utställningen
öppnad, begaf han sig, förande kronprinsessan samt åtföljd af en
talrik svit, på en rund genom de olika afdelningarna; hvarvid
funktionärerna under tiden blefvo föreställda.
En stor middag samlade efteråt alla dessa herrar på
»Skydebanen». Grefve Holstein och jag hade hedersplatserna, och jag blef
tvungen att besvara den förres skål, tillönskande härvid framgång åt
denna de tre nationernas gemensamma utställning. Otaliga
skålar följde ofvanpå denna. Redan vid soppan började serien af
tal. Talarne begärde ordet af ordföranden vid festen herr Anker
Heegaard. Själfva måltiden var medelmåttigt god, och jag
återvände till min bostad genomtrött efter att hafva varit tvungen
att svälja så mycket onödigt prat.
Grefve Holstein-Holsteinborg körde mig hem i sin vagn. Han
är en liten man, grånad i förtid, med martialisk hållning samt
lifligt sätt. H. efterträdde grefve Frijs-Frijsenborg såsom
konseljpresident.
1 sällskap med C. Ekman, de Maré och Aspelin öfvervar jag
gårdagens kapplöpningar vid Eremitaget; de voro relativt litet
besökta, och man såg endast ett par vackra damer.
Kungen lät kalla mig till sig och sökte öfvertala mig att stanna
ännu några dagar i Köpenhamn, emedan han önskade inbjuda mig till
en hoffest. Jag bad H. M. ursäkta min snara afresa och föregaf
såsom skäl, att man väntade mig till Ulriksdal. Jag begagnade
äfven tillfället att säga monarken, huru rörda de svenskar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
