Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro redan i vagnarna färdiga att resa, då underrättelsen om
kungens död anlände.
Prins August ensam begaf sig då på väg. Den nye kungen
återvände däremot genast till slottet för att låta utropa sig.
Mina telegram, förvarade i Kungl. biblioteket, torde bättre än
hvarje beskrifning lämna förklaring på denna sorgliga dags alla
beslut och kontrabeslut.
Se här några detaljer från vår älskade konungs sista stunder-
När Lundberg ånyo anmälde hans närmastes önskan att få
komma, blef H. M. misstänksam. »Skall jag då dö?» frågade
han. »Eftersom E. M. frågar mig, måste jag sanningsenligt
tillstå, att E. M. ej har långt kvar.» — »Lefver jag öfver
natten?» — »Döden kan komma helt plötsligt.» — »Då vill jag taga
farväl af min omgifning, låt dem komma in.»
Vi inträdde nu i hans sängkammare en och en i tur och
ordning, Hedvig Bråkenhielm och hennes man först, sedan jag, så
Gyllenram, som af H. M. erhöll befallning att omedelbart
efter hans död resa till Stockholm och uppbränna vissa papper,
inlåsta i en låda i kungens rum på slottet, samt till baron
Bildt öfverlämna en förseglad skrifvelse innehållande H. M:ts
sista vilja angående hans begrafning.
När kung Carl fattade min hand, yttrade han endast två ord:
»Adieu, Fritz», men dessa ord beledsagades af en blick så
kärleksfull, att jag ej förmådde återhålla mina snyftningar. Handen
var ännu så varm och fingrarnas grepp så kraftigt, att jag hade
svårt att tro slutet vara så nära.
Hedvig B. bad mig skicka efter prosten Olin, en åtgärd, som
ingen af oss tänkt på, men hvilkens lämplighet jag fullt insåg.
Jag lät genast kalla denne prästman och bad honom hålla sig
färdig. Åt Lundberg uppdrogs att fråga kungen, om O. finge
komma in? »Hvad tjänar det till?» blef svaret. »Jag är för svag
och kan ej höra honom.» — »Men eftersom han är här, tillåter
icke E. M., att han får läsa några böner?» — »Nå väl, låt honom
komma då!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
