Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkallade jag i mitt minne de där glada sommaraftnarna
— kanske icke så aflägsna, om man mäter tiden efter
år, men så mycket aflägsnare, om man mäter den efter
känslan — då fyra vänner samlades till gemensamt
arbete, fyra vänner, som aldrig mera skulle komma
att samlas i detta lifvet. För hvarje skrynkligt blad,
som jag vände, trängde sig den obehagliga
öfvertygelsen allt mera på mig, att jag icke var annat än en ande.
Stilen var min egen, men orden voro en främlings,
och då jag läste, undrade jag öfver mig själf och tänkte:
»Har jag någonsin tänkt detta? Har jag någonsin närt
sådana förhoppningar, haft sådana planer? Ter sig
verkligen lifvet så för en ung mans ögon?» Och jag
visste icke, om jag skulle le eller sucka.
Boken var ett slags mellanting mellan dagbok
och protokoll. I den stodo återgifna många
funderingar, många samtal, och af detta material, som jag
sofrat, ändrat och tillökat, har jag skapat de kapitel,
som här följa.
Att jag gjort detta med full rätt, därom har jag
öfvertygat mitt samvete, som är ovanligt ömtåligt.
Hvad de fyra författarne beträffar, så har han, som
jag kallat Mc Shaugnassy, afstått för alltid från all
bestämmanderätt och hvilar sex fot under Afrikas jord.
Från honom, som jag kallat Brown, har jag endast
lånat helt litet, och detta lilla har jag rätt att kalla
mitt eget, till följd af den förtjänst jag inlagt om dess
förbättrande. Har jag icke i själfva verket visat honom
en vänlighet genom att taga några af hans djärfva
idéer och omskrifva dem i njutbar form och på så sätt
löna ondt med godt? Ty har icke han svikit sin
ungdoms höga ideal och sjunkit steg för steg, tills han slutat
som kritiker och således som min naturliga fiende.
Kritiserar han kanske icke i en mycket pretentiös,
ehuru föga spridd tidning allt hvad jag skrifver, och
är icke hans förakt för det engelska folket
hufvudsakligen grundadt på det förhållande, att några
individer af detsamma läsa mina böcker? Ja, så är det nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
