- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
42

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 42 -r

tiggde. Alla hyresgästerna brukade gifva honom en
slant, och han måste ha samlat flera pund under loppet
af ett år.

En gång såg jag honom stå utanför vår port midt
ibland en folksamling och se på, huru en pudel, som
följde mecl en positivspelare, gjorde konster. Pudeln
stod på hufvudet och gick sedan omkring på
framtas-sarna med bakbenen i luften. Människorna skrattade
mycket åt honom, och när lian sedan gick omkring med
sin trätallrik i munnen, fick han rikligt med slantar.

Vår hund gick genast in och började sina öfningar.
Inom tre dagar kunde han också stå på hufvudet och
gå omkring på bakbenen, och första kvällen, som han
visade denna konst, fick han sex pence. Det måste
verkligen ha varit ett mycket styft arbete för en hund
vid hans ålder och ansatt af reumatism som han var,
men han kunde förmås att göra allt för pengar. Jag
tror, att han skulle ha sålt sig till den onde själf för
åtta pence kontant.

Han kände pengars värde. Om man sträckte fram
båda händerna och det låg en penny i den ena och
tre penny i den andra, så tog han genast
trepenny-slanten och blef sedan alldeles förtviflad, om han icke
kunde få den andra slanten med. Man kunde lugnt
lämna honom ensam i ett rum med en fårbog, men det
skulle inte ha varit rådligt att lämna honom ensam
med en portmonnä.

Ibland kunde han ge ut en slant, men det hände
inte ofta. Han var alldeles orimligt förtjust i
sockerbröd, och ibland, när han hade haft en särskildt
lycklig vecka, brukade han bestå sig den lyxen att köpa
ett eller ett par sådana. Men han tyckte mycket illa
om att betala för dem och gjorde gärna ett förtvifladt
och ofta lyckadt försök att springa sin väg med både
kakan ocli pennyn. Hans operationsplan var mycket
enkel. Han brukade gå in i en bod med slanten i
munnen, fullt synlig, och det allra oskyldigaste och
ärligaste uttryck i sina ögon. Därpå ställde han sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free