Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— S5 —
fatta hvad herr koltrast skulle svara på alla dessa pikar,
men det enda ljud, som jag kunde uppfånga, var en
tydligen mycket öfverdrifven, högljudd snarkning.
Vid denna tid hade hela planteringen vaknat och
yttrade sig om kornknarren på ett sätt, som skulle ha
sårat en mindre förhärdad natur.
»Ta mig tusan, Bill», kvittrade en simpel liten
gråsparf midt under det värsta oväsendet, »tror inte karlen
att han sjunger.»
»Det ä’ inte lians fel», svarade Bill med hycklad
sympati. »Någon har lagt en penny i gapet på honom,
och nu kan han inte tiga.»
Kornknarren blef mäkta förargad öfver den
munterhet, som detta skämt framkallade bland de unga
fåglarna, och för att göra sig ännu obehagligare än vanligt
började han sin underbart skickliga härmning af det ljud,
som uppstår, då man slipar en rostig såg med en stålfil.
Men vid denna nya illgärning hof en gammal kråka,
som icke var att leka med, upp sin röst, och sade i
vredgad ton:
»Sluta med det där, säger jag, annars skall jag komma
ned och vrida af din usla nacke.»
Nu blef det tyst under en kvart eller så, och sedan
började alltsammans på nytt igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
