- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
90

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 90 -r

haft en smula ihärdighet, skulle du kunnat hålla dig
uppe.

»Det kan väl hända», sade han i likgiltig ton. »Jag
hade väl inte någon moralisk ryggrad, kan jag tro. Om
någon hade trott på mig, skulle det kanske ha hjälpt
mig. Men det gjorde ingen, och slutligen förlorade
jag tron på mig själf. Och när en människa förlorar
tron på sig själf, är hon att likna vid en ballong, ur
hvilken gasen strömmat ut.»

Med harm och förvåning lyssnade jag till hans ord.

»Trodde ingen på dig?» upprepade jag. »Men jag
trodde ju alltid på dig, det vet du väl. Jag...»

Jag tystnade plötsligt vid tanken på huru vänligt
vi kritiserat hvarandra.

»Gjorde du?» svarade han lugnt. »Det kan jag aldrig
minnas, att jag hörde dig säga. God natt.»

Under vår promenad hade vi kommit i närheten af
The Savoy, och då han yttrade dessa sista ord, försvann
han nedåt en af dess mörka, trånga gränder.

Jag skyndade efter honom och ropade hans namn,
men oaktadt jag en stund kunde höra ljudet af hans
snabba steg framför mig, dränktes det snart af andra
fotsteg, och när jag hunnit fram till den öppna platsen,
vid hvilken kapellet är beläget, hade jag fullständigt
förlorat hans spår.

En poliskonstapel stod vid kyrkogårdsgrinden,
och till honom vände jag mig med förfrågningar.

»Hvad var det för slags herre?» frågade han.

»En lång, mager herre, mycket tarfligt klädd —
kunde tagas för en schåare.»

»Den beskrifningen passar in på många här i staden»,
svarade poliskonstapeln. »Jag fruktar, ^ att herrn inte
kan få tag i honom.»

Sålunda såg jag honom för andra gången försvinna
ur mitt lif, väl vetande att jag aldrig mera skulle få se
honom.

Under det jag fortsatte min väg, undrade jag —
såsom jag undrat så ofta både förr och senare — huru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free