Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 -r
»Hvarför bor du då inte vid Ludgate Circus?»
frågade jag.
»Emedan människan är en pendel, som måste svänga
sina bestämda slag», svarade han.
»Min käre Mac», fortfor han, i det han lade sin hand
på min axel, »den enda nytta, jag kan göra här i
världen, är att tjäna som ett varnande exempel. Människan
är sådan som Gud skapade henne; var därför inte
alltför säker om att du kan plocka sönder henne bit för bit
och sedan sätta ihop henne på ett bättre sätt. Hela
mitt lif har jag försökt att göra mig till en onaturligt
öfverlägsen person. Naturen har hämnats genom
på samma gång göra mig till en onaturligt
underlägsen varelse. Naturen afskyr ensidighet; hon skapar
människan som ett helt för att utvecklas som ett helt.
Så ofta jag träffar någon onaturligt from, onaturligt
moralisk eller onaturligt bildad person, undrar jag
alltid, om äfven han har en alldeles motsatt personlighet.»
Hans egendomliga resonemang stötte mig en smula
för hufvudet, och vi vandrade en stund framåt under
tystnad. Slutligen kunde jag inte låta bli att fråga
honom, huru det stod med hans kärleksaffärer.
»Jo, ungefär som vanligt», svarade han, »ut ocli in
ur en återvändsgränd. När jag är Smythe, älskar jag
Lisa, och Lisa afskyr mig. När jag är Smith, älskar
jag Edith, och blotta åsynen af mig kommer henne att
rysa. Det är lika olyckligt för dem som för mig. Detta
säger jag nu inte för att skryta, ty himlen skall veta,
att detta förhållande endast ökar mitt elände. Men
faktum är dock, att Lisa rent af håller på att sörja
i-hjäl sig af längtan efter mig som Smith och att jag som
Smith finner det alldeles omöjligt att ens visa henne den
allra vanligaste höflighet, under det att Edith, stackars
flicka, har varit nog olycklig att fästa sitt hjärta vid
mig såsom Smythe, och såsom Smythe förefaller hon
mig såsom skinnet af en kvinna, uppstoppadt med
smulor af lärdom och trasor af begåfning.»
»Jag gick en stund försjunken i mina tankar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
