Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 189 -r
ett marinregemente till Chatam och gifte sig med
fanjunkaren. Och det blir väl också en gång mitt öde,
kan jag tro. Jag har ju i dag följt med hela det här
byket till Sandgate, och jag har kysst fyra stycken
af dem — de eländiga uslingarna. Jag är just en snygg
flicka att vara bekant med ett hyggligt mjölkbud.»
Hon var så djupt förtörnad på sig själf, att vår harm
föreföll alldeles öfverflödig. Ethelbertha bytte därför
om ton och försökte trösta henne.
»Amanda kommer nog att öfvervinna den där
dumheten», sade hon skrattande; »Amanda inser ju själf
huru dåraktigt det är. Herr Bowles får försöka att hålla
Amanda på afstånd från soldater».
»Jag kan omöjligt ta saken så lätt som frun», sade
Amanda i lindrigt förebrående ton. »En flicka, som
inte kan se en soldat marschera nedför gatan utan att
vilja skynda efter honom, är inte lämplig till hustru åt
någon. Jag skulle ju lämna boden åt sitt öde minst
ett par gånger i veckan, och han skulle vara tvungen
att leta igenom alla Londons kaserner för att få tag på
mig. Jag ämnar spara, så att jag kan komma in på en
anstalt för sinnessjuka, det blir nog det klokaste jag
kan göra.»
Ethelbertha började nu blifva allvarligt orolig.
»Men detta måste då vara någonting alldeles nytt,
Amanda», sade hon. »Amanda har väl ofta mött soldater
på gatan?»
»Ja bevars en eller ett par åt gången, hvilka gått
och promenerat som vanliga människor; då är det ingen
fara för mig. Det är när jag möter dem i trupp med
musiken i spetsen, som jag alldeles tappar hufvudet.
Frun kan inte begripa hur det käns», fortfor hon,
då hon såg Ethelberthas förvånade min, »ocli jag
hoppas, att frun aldrig måtte bli så olycklig.»
Under den återstående delen af vår vistelse i
Folke-stone höllo vi noggrann uppsikt öfver Amanda, och det
var minsann en ganska besvärlig tid. Hvarenda dag
brukade något regemente marschera genom staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
