Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kallade honom icke "indian", men Julius hörde
detta ord underförstått som om tysken hade uttalat
det. Ve honom, om den gömda, mjuka handen icke
hade hindrat honom från ett vredesutbrott, men dess
beröring gjorde honom lugn och kom honom nästan
att le. "Tack så mycket, kapten", sade han för sig
själv, "det är det minsta, som du kan göra för att taga
revanch".
Härmed upphörde hans intresse för kaptenen och
hans sällskap. Affärsmännen, som dagligen sågo sig
närmare sitt hemland, avstodo från sin Önskan, att han
skulle ledsaga dem på deras resor i den nya världen.
Förresten hade de allvarligare saker att sysselsätta sig
med. Telegraf tjänsten funktionerade obehindrat.
Skeppets kommendant resonerade i sin kahytt med
kommerserådet, som han ansåg vara en landsman av största
betydelse. Hans vänner uppsökte mera avlägsna platser
för att tala med varandra. Till och med Berta började
slutligen att undvika Desnoyers. Hon log än emot
honom, men hennes leende gällde mera minnen än den
nuvarande stunden.
Mellan Lissabon och den engelska kusten talade
Julius för sista gången med hennes make. Varje
morgon läste man på den svarta tavlan alarmnyheterna,
vilka radion förmedlade. Riket rustade sig i kampen
mot sina fiender.
"Gud skall straffa dem med alla slags olyckor."
Desnoyers stod förlamad av skräck framför den sista
nyheten: "Trehundratusen revolutionärer belägra för
närvarande Paris, de yttre stadsdelarna brinna redan,
kommunens fasa utbryter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
