Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle skröt så triumferande med sitt nya förvärv,
att han tvingade sin svärson till liknande försäkringar.
"En användbar karl, inte sant? Dessa gröngölingar
från Tyskland arbeta bra, veta mycket och kosta litet.
Och därtill äro de så disciplinerade och fogliga. Det gör
mig ont, att jag är tvungen att berömma honom, därför
att du i är fransman, och därför att ditt folk i tyskarna
äger en mäktig fiende. Hans folk är utav en seg ras."
Desnoyers svarade endast med en likgiltig axelryckning.
Hans land låg så långt avlägset, och Tyskland
var icke mindre långt härifrån. Nu voro de ju båda
argentinare och borde intressera sig för det nuvarande
i stället för att bekymra sig om det förgångna.
"Och så äga de så litet stolthet," hånade Madariaga
i ironisk ton. "Var och en av dessa gröngölingar sopar
butiken så länge han är lärling i huvudstaden, lagar
mat, sköter bokföringen, expedierar kunderna, skriver
maskin, översätter till fyra eller fem olika språk och
gör ägarens hustru sin kur, som om hon vore en förnäm
dam – och allt detta för 25 pesos i månaden. Vem
kan konkurrera med ett sådant folk. Du, fransman
är som jag, och skulle hellre dö utav hunger än att
sköta sådana betjäntsysslor. Men hör på, just för den
skull komma de att bliva ett fruktansvärt folk." Efter
kort eftertanke tillfogade farmaren:
"Kanske äro de inte alls så goda, som de se ut. Se
bara, hur de behandlade sina underordnade. Må vara,
att de endast hyckla den enfald, som fattas er, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
