Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blondhet, som inte ens solbrännan hade kunnat utplåna,
hans alltid krigiska utseende, vilket hans mustasch
förorsakade, den grace med vilken han besteg hästen,
trubadurminen, som han antog, när han med sin ganska
svaga tenor sjöng sentimentala romanser, vilkas text
hon icke förstod, allt detta började mer och mer
intressera henne.
En kväll just innan kvällsmaten förkunnade den lätt
emottagliga flickan med feberaktig upphetsning, att
hon gjort en stor upptäckt: "Pappa, Karl är av hög
börd, han tillhör en adelsfamilj."
Farmaren visade med en avvärjande gest sin
likgiltighet. Han hade just idag förargat sig över flera
olika saker, och nu på kvällen kände han en önskan
att få utgjuta sin vrede, som redan sedan hans sista
resa till Buenos Ayres sjöd inom honom, och han
avbröt sångaren:
"Hör på, Gringo. Vad är det för dumheter, som du
berättar min flicka om din höga börd?"
Karl lämnade pianot för att innan han svarade, intaga
sin mest militäriska hållning. Han var fortfarande
så fängslad av det han nyss sjungit, att han liknade en
Lohengrin, som just står i begrepp att avslöja sitt livs
hemlighet. Hans far var general von Hartrott, en av
kommendanterna från kriget 1870, kejsaren själv hade
genom att förläna denne en titel belönat hans trogna
tjänster, och en av hans farbröder var geheimeråd i
Preussen. Hans äldre broder tillhörde de förnämsta
regementenas officerskår. Själv hade han som
löjtnant burit värja. Madariaga, trött på så mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
