Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överallt ett odjur. Det vet jag. Men han har här
tillräckligt att äta, kan sträcka ut sig, därför att han har
mera mark, än han behöver och han är lika nöjd som
en välfödd hund. Överallt annorstädes finnes det för
många. De leva i hopar, stå i vägen för varandra och
överfalla varandra utan ringaste mening. Låt oss utbringa
ett leve för freden, fransman, och för det lugna
gemytliga livet, där människan kan leva behagligt och
icke löper fara för att bliva dödad av någon, som hon
varken känner eller förstår, och på grund av angelägenheter,
som i själva verket inte alls angår henne, där är
hennes sanna, verkliga fosterland."
Och som om det skulle vara ett eko till dessa lantligt
idylliska betraktelser, satte sig Karl till pianot och
började med låg stämma sjunga en hymn av Beethoven:
Vi bedja för livets lycka en bön,
vi bedja för frihet på jord
Fred. Några dagar senare kom Desnoyers bittert att
tänka på den gamle mannens illusion, ty kriget hade
brutit ut, ett husligt krig bröt ut i det fredliga
farmarlivet.
"Fort, fort, herr förvaltare, den gamle herrn har
dragit kniven och vill döda tysken." Och Desnoyers
skyndade vid detta herdens utrop ut ur kontoret.
Madariaga stapplade med kniven i hand efter Karl,
snubblande över allt, som fanns i hans väg; den enda, som
vågade att hålla fast honom och avväpna honom, var
hans svärson.
"Den där oförskämde karlen med stamträdet", röt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
