Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Desnoyers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Miljonären, vilken man överallt kallade för en snålvarg,
hade till och med i anspråkslös frikostighet erbjudit sitt
understöd, ifall det skulle visa sig nödvändigt att
förstora ingeniörens fabriksanläggningar. Och nu fick han
höra, att hans egen son, den lättsinnige och oegennyttige
dansören hade stulit den gode mannens lycka.
Först talade Laurier om en duell. Hans vrede liknade
en arbetshästs, som river sönder tyglarna, stegrar sig,
gnäggar och biter ifrån sig. Julius far var mycket
oangenämt berörd av denna historia. Det betydde ännu en
skandal. Och Julius hade ägnat största delen av sitt liv
till att lära sig att handhava vapen.
"Han kommer att döda den stackars karlen," sade
han till senatorn. "Jag är alldeles säker på, att han
kommer att döda honom. Det är livets konsekvens: den
oduglige triumferar alltid över den duglige".
Men det blev alls icke tal mera om duellen. Senatorn,
"republikens fader" förstod sig på att behandla de båda
parterna med samma diplomatiska skicklighet, som han
begagnade vid tvistigheter i senaten. Duellen rann
följaktligen ut i sanden. Margarete drog sig tillbaka,
bosatte sig hos sin mor, och började ordna med skilsmässan.
En kväll, då ateljéns klocka slog sju hade hon sorgset
utropat: "Jag måste gå... Jag måste gå hem, fastän
detta här egentligen är mitt riktiga hem... Ack så
synd. Varför äro vi icke gifta?"
Då kände han plötsligt en hel trädgård av hittills
obekanta, borgerliga dygder blomstra upp i sin själ, och
han upprepade med övertygelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
