Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kusinen från Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudtrappan. Denna störning var oangenäm. Ryssen, som
kände till alla ledande politiker berättade just om
Jaurès’ ansträngningar för att bevara freden. Det fanns
ännu många, som hyste denna förhoppning. Han,
Tschernoff kommenterade sådana illusioner med en
sfinx’ gåtfulla leende. Han hade skäl att tvivla....
Klockan ringde för andra gången, och spanjoren
lämnade sin vän för att öppna.
En herre önskade tala med Julius. Han talade franska,
men av hans accent gissade Argensola, vem han
var. Då han, för att hämta Julius, steg in i sovrummet,
sade han med övertygelse: "Det är din kusin från
Berlin, som kommer för att taga avsked. Det kan icke
vara någon annan."
De tre männen träffades åter i ateljén. Desnoyers
presenterade Argensola, därför att den nyankomne
icke skulle få en fel uppfattning om dennes sociala
ställning.
"Jag har hört talas om honom. Det är herr Argensola,
en ung man med stora förtjänster."
Och det sade doktor von Hartrott med nedlåtenheten
hos en man, som vet allt och önskar göra sig
omtyckt, i det han skänker en stor nåd i blotta
observerandet av den andre.
De båda kusinerna betraktade varandra med nyfikenhet
och icke utan misstankar. Nära släktingar voro
de, men de kände varandra mycket litet, ty bådas
åsikter och smak voro fullkomligt skilda.
Då Argensola mönstrade den lärde, fick han
intrycket av en officer, som man stoppat i civila
kläder. Man märkte på honom, att han försökte efterapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
