- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
174

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. I vilket de fyra ryttarna visa sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig till tåget. Hela Paris bestod av ett halvt duiain
människoströmmar, som alla mynnade ut vid stationerna.

Desnoyers och Argensola träffade varandra vid midnatt
i ett boulevardkafé. Båda voro trötta av dagens
upphetsning och kände sig utmattade efter bevittnandet
av det larmande och ansträngande skådespelet. De
måste vila. Kriget hade alltså blivit verklighet. Då de
fått visshet härom, begärde de inga andra nyheter.
Uppehållet i kaféet blev outhärdligt för dem. I den heta,
rö kiga atmosfären sjöngo och skreko alla gästerna och
svängde med små flaggor. Alla nya och gamla
fosterlandshymner uppstämdes i korus, och man
ackompanjerade dem med glas och tallrikar. Den något
kosmopolitiska publiken besvarade varje ny hymn med ett
utbrott av förtjusning. Alla, alla utan undantag skulle
hålla med Frankrike. "Leve – Leve – Leve Frankrike."
Vid bordet bredvid de båda vännerna satt ett
äldre äkta par, rentiers med ordnad ekonomi, som
kanske aldrig i sitt liv hade varit på en restaurang vid
denna sena timme; de hade ryckts med av den allmänna
begejstringen, hade promenerat längs boulevarden för
"att betrakta kriget på närmare håll". Att deras
grannar talade ett främmande språk, kom dem att förmoda,
att dessa voro mycket framstående personer.

"Tror ni, att England kommer att hålla med oss?"

Argensola visste icke mer än de, men han svarade
viktigt: "Säkerligen, den saken är alldeles avgjord."
Den gamle reste sig: "Leve England!" Och under det
hans maka beundrande betraktade honom, uppstämde
han en för länge sedan glömd patriotisk visa. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free