- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
211

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herr Marcels avundsjuka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Desnoyers hade hitintills endast varit där två
gånger, när han reste till Tyskland, och när han korn
tillbaka. Idag företogo andra samma resa. Folkmassor
från de yttre stadsdelarna hade kommit dit för att åse,
huru hela skaror av folk försvunno i bangårdens inre,
vilka alla voro lika klädda, på vilka stålet blixtrade,
och som slogo takten med sina vapen mot stenläggningen.
Förbimarschen fortsatte om kvällarna vid båglampornas
sken. Nu blevo tusenden och åter tusenden
av hästar förda genom grinden till staketet. Män,
vars bröst var höljt av järn, och från vilkas hjälmar
tofsar av tagel fladdrade; kolossala lådor med
ammunition; rader av gråmålade korta och långa kanoner,
som mera liknade astronomiska instrument; och åter
och åter otaliga röda militärmössor, som rörde sig i
marschtempo, rader av gevär, med och utan bajonetter.
Och över allt detta fladdrade regementsfanorna
som brokiga fåglar med vita kroppar, en blå och en röd
vinge, en gyllene rosett om halsen och däröver den
blixtrande bronsnäbben.

Efter anblicken av detta avsked vände Marcel
darrande och med uttröttade nerver hem, som om han
just hade deltagit i ett upprörande skådespel. Trots
sin sega karaktär, som alltid vägrade att inse ett
misstag, började den gamle känna skam över sitt förra
tvivel. Nationen levde, Frankrike var ett stort folk,
han hade misstagit sig som så många andra. Kanske
hade de flesta av hans landsmän en lättsinnig och
opålitlig karaktär, eftersom de voro svaga för all sinnlig
lycka, men när farans tid kom, uppfyllde de helt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free