Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herr Marcels avundsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belgien, och han såg i denna handling världens största
förräderi. Han skämdes, då han tänkte på, att han i
början hade kallat sina egna landsmän för överspända
patrioter ... Vilket förräderi, metodiskt och förberett
sedan länge. Nyheter om eldsvådor, mordbrandsanläggningar
och blodbad kom honom att blekna, och han
skar tänder av raseri. Han, Marcel Desnoyers, kunde
träffas av samma olyckor som belgrarna, när barbarerna
överföllo landet. Han ägde ett hus i staden, ett slott
på landet och han hade familj. Då han hörde om
kvinnorna, som föllo offer för soldaterna, väcktes
tanken på Chichi och den goda fru Luise hos honom och
tanken på de brinnande husen kom honom att ängslas
för sina dyrbara möbler. Hela häftigheten i hans
karaktär väcktes vid meddelandena om att man nedsköt
värnlösa åldringar, uppristade mödrarnas sköten och
avhöggo barnens händer.
"Och sådant får oistraffat förekomma i vår tid ..."
Då han ville övertyga sig om att straffet var nära,
och att hämnden skulle nå den skyldige, kände han
behov av att blanda sig med folkmassorna, som alltid
samlade sig i närheten av bangården. Truppernas
huvudstyrkor opererade alltjämt vid fronten. Men därför
förminskades icke folksamlingarna utanför bangården.
Man avlastade icke mera hela bataljoner, men dag
och natt kommo soldater till bangården, enstaka och i
grupper.
Det var reservister utan uniform, som ville inträda
vid regementet, officerare som hitintills varit sysselsatta
med mobiliseringsarbetet, och ersättningstrupper, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
