Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Nytt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en hop skeppsbrutna på en flotte, och han betraktade
rörd sina livsmedelspaket vid de allt oftare upprepade
besöken i sin förrådskammare.
"Vad skulle man väl vilja betala för mina skatter i Berlin?"
Argensola hade aldrig i sitt liv ätit bättre, än han
nu gjorde. Tanken på den dyrtid och brist, som
motståndarna måste genomgå, ökade hans aptit, och han
kunde till följd därav sluka oerhörda portioner. Det
härliga, vita, mjuka brödet försatte honom i extas.
"Tänk om vännen Wilhelm kunde lyckas uppdriva
någonting sådant", sade han till sin vän.
Han tuggade och svalde girigt; de rätter och drycker,
som passerade hans mun, fingo en ny smak av sällsam
och gudomligt slag. Hungern å andra sidan betydde
för honom en lockelse och en utmärkt delikat krydda.
Frankrike entusiasmerade honom, men Ryssland kunde
göra anspråk på än större kredit hos honom. Åh,
kosackerna! Han talade om dem, som om de voro
hans intima vänner. Han beskrev, huru dessa ryttare
brusade fram i svindlande galopp, okänsliga som spöken
och så förfärliga i sin vrede, att motståndarna icke
kunde möta dem ansikte mot ansikte. I husets
portvaktsvåning och i gatans olika affärer lyssnade man
med respekt på honom, ty en herre, som i egenskap av
utlänning, är mera kompetent än andra, förtjänar att
man med uppmärksamhet lyssnar på honom, när han
talar om de utländska händelserna.
"Kosackerna skola nog komma att fördärva de där
banditernas skurkaktiga planer", slutade han med en min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
