Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Återtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon började gråta. Desnoyers såg med ens vilken
avgrund, som öppnat sig mellan svägerskan och
honom. Hans ogillande blev starkare än hänsynen till
familjen. Hon fick gärna gråta så mycket hon ville.
Men hennes söner tillhörde angriparna och gjorde
medvetet orätt. Han intresserade sig endast för de
mödrar som fredligt bott i Belgien, men vilkas söner man
plötsligt skjutit, skändat deras döttrar och bränt upp
deras hem.
Fru Elena började gråta ännu häftigare, som om
denna skräckbild var en ny förolämpning för henne.
Allt detta var lögn. Kejsaren var en utmärkt människa,
hans soldater gentlemän, hela tyska armén var
ett mönster av civilisation och godhet. Hennes make
hade tillhört denna armé, hennes söner marscherade
med i leden; de voro icke i stånd till någon illgärning.
Det var endast förtal av belgrarna, som hon icke lugnt
kunde höra på... Och i teatralisk hjälplöshet kastade
hon sig i sin systers famn.
Herr Desnoyers var utom sig över att han var tvungen
att leva tillsammans med denna kvinna. Som ett gissel
tryckte hon på hela familjen. Och då ingen kunde
komma över gränsen, var det omöjligt att bliva av med
henne.
"Nåja", sade han; "så tala vi icke mera därom. Vi
skulle ändå aldrig förstå varandra. Vi tillhöra två
olika världar. Det är synd att du icke kan resa till de
dina."
Och i hennes närvaro yttrade han sig icke alls mera
om kriget. Endast Chichi bibehöll sin entusiasm för
striden. När hon läste nyheter i tidningen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
