Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämma verkade lugnande, men bakom den darrade
upphetsningen vid detta sista farväl till glädjen, som för
alltid skulle avlägsnas från henne. Den älskade skulle
tillhöra andra kvinnor, och det var hon själv, som drev
honom i deras armar. Men offrets ädelmod gjorde
henne fast och ståndaktig. Detta var en slags
försoning av hennes synd.
Julius slog ned ögonen, han var bestört och besegrad.
Han ryggade tillbaka för en framtid vid Margaretes
sida. Hur skulle han kunna leva tillsammans med en
sjuksköterska, utnyttja den blindes olycksöde och med
sin kärlek jämt och ständigt förolämpa honom. Det
vore ju en lumpen handling. Skamsen tänkte han
på den vrede, som nyss bemäktigat sig honom, då han
fick se denne olycklige man. Han kände sig kraftlös
inför en kamp mot honom. Den där blinde på trädgårdsbänken
var i all sin svaghet och vanmakt större och
mera hederlig än Desnoyers i sin ungdomliga grace.
Den mannen hade uträttat något i sitt liv; han hade
gjort vad Julius icke vågade göra.
Denna övertygelse om hans ovärdighet kom honom
att jämra sig som ett övergivet barn.
"Vad skall det bliva av mig?"
Margarete tänkte på den kärlek, som nu for alltid
gick ifrån henne, på framtiden, i vilken den uppfyllda
plikten skulle vara hennes enda glädje, iframtiden, som
för övrigt blev entonig och smärtfylld. Och därför
mumlade även hon:
"Och jag, vad skall det bli av mig?"
Desnoyers tycktes fatta nytt mod, som om han plötsligt
funnit lösningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
