Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trästycken, stenar och söndersplittrade möbler flögo i luften.
Hela huset försvann i rök, damm och spillror.
De angripande bombarderade Villeblanche, innan
de försökte ett angrepp, som om de fruktat hårdnackat
motstånd. Flera skott lossades. Några, som flögo
långt bort över husen, exploderade mellan byn och
slottet. Slottets torn tycktes draga till sig fiendens
uppmärksamhet. Desnoyers tänkte lämna sin farliga
utsiktspost. Då såg han, hur något vitt, kanske ett
lakan eller en bordduk fladdrade på kyrktornet. Invånarna
hade hissat detta fredstecken, för att bombardemanget
skulle inställas. Det föll några få skott, och
sedan blev det tyst.
Marcel stod i parken och såg på, hur portvakten
begravde jaktgevär och andra vapen, som funnos i slottet.
Sedan vände han sig mot porten i staketet. Fienderna
skulle komma, och man måste taga emot dem. I väntans
oro blev han åter ängslig. Vad hade han där
att göra? Varför hade han stannat kvar här? Men
hans ståndaktiga karaktär kvävde detta fega tvivel.
Han var här, emedan han ansåg det som sin plikt att
skydda sina ägodelar, och förresten var det nog för
sent att överlägga nu.
Plötsligt blev morgonens tystnad störd av ljud, som
hördes som om man rev sönder ett hårt tyg.
MDet är skott, min herre", sade portvakten. "Det
är en skottsalva. Det måste vara på torget."
Två minuter därefter sågo de en kvinna komma
springande, en gammal kvinna med ett magert, brunt
ansikte. Hon stönade av farten och såg sig omkring
med galna blickar. Hon flydde, utan att veta varthän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
