- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
335

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

produkterna i detta land, som var rikt på vin. När de
plundrade hus, funno de mycket sällan livsmedel, men
alltid en vinkällare. Till och med tysken ur det lägre
folket, som var van att dricka öl, och ansåg att det
var endast de rikas förmån, att dricka vin, slog med
gevärskolven på vinfaten och badade sina fötter i den
dyrbara vätskan. Varje bataljon efterlämnade spår av
tomma flaskor. Varje plats, där de slagit läger, var
översållad med glasbitar. Bagagevagnarna, som icke
kunde fyllas med livsmedel, lastades i stället med vin,
och i stället för bröd fingo soldaterna alkohol. Dessa
gåvor överlämnades av officerarna med goda råd:
"Krig är krig, ingen försköning mot fienden, ty hän
förtjänar den icke. Fransmännen döda de fångna, och
kvinnorna sticka ut de sårades ögon. Varje våning är
en fälla. Den oskyldige tysken, som intrader där
ensam, går en säker död till mötes. Sängarna sjunka ned
i förfärliga källare. Skåpen äro ingenting annat än
dolda fällor, bakom vilka mördare äro gömda. Man
måste straffa denna förrädiska nation. Stadstjänstemän,
präster och skollärare skydda franktirörerna.

Desnoyers blev förskräckt över den likgiltighet, Som
folket visade för den brinnande byn. De beaktade
icke alls elden och förstörelsen. Det var ett alltför ofta
sett skådespel iför dem. Sedan de överskridit tyska
gränsen, var deras väg betäckt med ruiner.

När bilen anlände till Villeblanche måste den sakta
sin fart. Ty murarna hade störtat samman på gatorna.
Glödande bjälkar spärrade vägen och tvingade bilen
att mödosamt söka sig väg mellan de rykande spillrorna.
De få hus, som ännu icke hade bränt upp, voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free