Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plundringen kände han ovilja, då han såg de nedrivna
gardinerna, de smutsiga mattorna och de många
sönderslagna porslin- och kristallsakerna.
Systersonen visste, vad han tänkte och upprepade
alltjämt detsamma: "Vad vill ni, man skall göra, det
är kriget."
Desnoyers tyckte, att han icke behövde taga så stor
hänsyn till "lille Moltke".
"Det är inget krig. Det är ett rövartåg. Dina
kamrater äro rövare."
Kapten von Hartrott tycktes plötsligt hava vuxit.
Han släppte den gamle och såg stadigt på honom,
medan han med låg och darrande stämma viskade: "Pass
på, morbror. Lyckligtvis talade du spanska, och ingen
har förstått dig." Om han vågade yttra sig på så sätt,
skulle han få en kula som svar. Kejsarens officerare
läto icke förolämpa sig så. Marcel märkte, att hans
släkting mycket lätt kunde glömma sin släktskap, om
han blev kommenderad att inskrida mot Marcel.
Han teg och sänkte huvudet. Vad kunde han göra?
Kaptenen blev återigen älskvärd, som om han glömt,
vad han sagt. Han ville presentera honom för sina
kamrater. Hans excellens, generalmajoren, greve av
Mainburg visade honom den stora äran att bjuda honom
på middag, då han fått reda på att han var släkt med
Hartrotts.
Så blev han alltså bjuden på middag i sitt eget hus
och han trädde in i matsalen, i vilken många gråklädda
människor uppehöllo sig. Instinktivt såg han sig
omkring med en snabb blick. Men här var allt i ordning,
ingenting var sönder, väggarna, gardinerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
