- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
381

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Min bäste vän", sade han, bemödande sig om att
återfå sin tidigare bitande ironi, "jag rådde eder att icke
blanda eder i våra angelägenheter, och ni har icke hört
på mig. Nu får ni själv bära följderna av denna eder
brist på klokhet".

Han gav en befallning, och den gamle stöttes utför
trapporna ned i källaren. De, som bortförde honom,
voro soldater, som stodo under en underofficers befäl,
i vilken han igenkände socialisten. Den unge professorn
var den ende, som icke var drucken, men den grymma
disciplinen gjorde honom stolt och otillgänglig.

Han placerade den gamle i ett källarvalv, som icke
hade någon annan lufttillförsel än ett litet fönster i
jämnhöjd med marken. En del sönderslagna flaskor och två
lådor med halm var det enda som fanns i källaren.

"Ni har förolämpat en överordnad", sade underofficeren
barskt, "och ni kommer utan tvivel att bliva skjuten
vid daggryningen. Det enda hopp om räddning, ni kan
hysa, vore om festen fortsattes, och man glömmer bort
eder".

Då dörren liksom alla andra i slottet var sönderbruten,
staplade man en massa möbler framför densamma.

Resten av natten pinades Marcel av kylan. Detta var
det enda som sysselsatte honom i detta ögonblick. Han
hade gjort upp med sitt liv. Till och med bilden av
hans kära förbleknade så småningom i hans hjärta. Han
arbetade i mörkret på att göra det bekvämt för sig på de
båda lådorna och försökte utnyttja den värme, som
halmen kunde skänka honom. Då vinden i morgongryningen
började blåsa in genom hans lilla fönster, föll
han så småningom i en tung sömn, en djurisk sömn, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free